SANNINGEN JAG FANN

Mitt liv berättelse började innan jag föddes.

Min mamma var född 1910 och min pappa 1908.

De hade varit gifta i 18 år utan ha fått något barn. Min pappa var ombudsman på Trygg Balder försäkringsbolag i Västervik så det var status att ha barn så de adopterade en flicka 1947 men strax efter kunde man operera min mamma så att hon kunde få barn.

Min bror föddes 1950 och familjen var komplett. Vi bodde i Västervik.

En dag på sommaren 1952 var det som ofta fest hemma hos mina föräldrar och min mamma drack men blev plötsligen illamående och gick och spydde, då kände hon hur magen bubblade och hon förstod hon var gravid igen. Hon var i femte månaden och trodde att den uteblivna menstruationen var att hon hade slutat blöda då hon var 42 år.

Mina föräldrar sökte abort men det var för sent då min mamma redan var i femte månaden.

( Jag ser det som GUD gömde mej för att inte bli dödad i en abort ) men jag var inte älskad av mina föräldrar och min adopterade syster hatade mej innan jag var född och har alltid hatat mej. Hon fick med min bror att hata mej.

En dag när jag var närmare 3 år, knuffade min syster mej framför en lastbil och jag blev påkörd och dog.

Hela min barndom frågade jag min mamma om mina minnen.

Jag frågade henne varför jag låg i ett mörkt kallt rum och min mamma svarade alltid att jag var född utan tårkanaler så det jag mindes var operationen men hon hade sparat alla mina läkarpapper och det stod aldrig att jag hade opererat några ögon. Min följdfråga till min mamma var varför hon höll i mej så hårt men det svarade hon mej aldrig på.

Men år 2000 kom Jesus Kristus till mitt hem och han berättade om min barndom och vad som hade hänt och jag blev läkt i själen av vad han berättade. Jesus Kristus stod i mitt vardagsrum och var lika tydlig som om en människa levande här på jorden hade stått i rummet.

Det var Jesus Kristus för han hade vitt hår och skägg. Jesus ser ut som i 30-års åldern och har brun - rött hår och skägg. Båda har jag sett.

Min mamma brukade berätta hur min syster kom hem med min mössa och berättade att en lastbil hade kört över mej och min mamma sa att jag var väldigt nära att dö.

Min bror som var 2 år äldre än mej var teillsammans med min adopterade syster och försökte skada mej tills jag var 7 år för då började min syster rymma hemifrån vid 12 års ålder och hänga med Raggare i Nyköping dit vi hade då pappa hade blivit befodrad till distriktchef för försäkringsbolaget.

Jag började i första klass i Nyköping och hade kamrater men de försvann undan för undan då jag inte kunde ta hem dom för min pappa var så full jämt och var pedofil som ville vara med oss barn hela tiden. Jag vet inte om han gjorde nåt med barnen men jag visste att han gjorde på min syster.

Jag minns att min pappa hade kontor hemma och han på morgonen ville få en puss innan jag gick till skolan. Jag försökte undvika det men kunde inte det.

Jag minns hans lukt av gammal ölstank och hur sträv han var på hakan då han var orakad. Han satte mej i knät och ibland var han naken eller i kalsonger. Han var mycket hårig och allt detta har gjort att jag aldrig velat ha en man som såg ut som min pappa. 

Jag har aldrig velat ha en hårig, skäggig gammal man som make.

Han fick prata med mej med Jesus Kristus godkännande år 2000 och min pappa ( jag såg honom inte men hörde hans röst )  sa att han hade inte penetrerat mej  men det han gjorde utan att penetrera var allvarligt nog.

Mina föräldrar pratade om deras barns kroppar och ville att vi skulle visa vad vi hade när vi var nakna. Min pappa skulle alltid  känna på min brors pung för att känna om han var mätt. 

Min mamma räddade aldrig sina barn från övergrepp. Senare läste jag min mammas bok om hur hon själv blev utsatt av sin egen pappa.

Det är December när jag skriver och jag minns våra Jular när jag var barn. Mina föräldrar hade det mysigt på Julaftons morgonen för då drack de glögg tillsammans med konjak i men sen när vi klädde granen så brukade pappa gå ut och köpa tidningen men han kom aldrig tillbaka och ingen Jultomte kom och stämningen var tryckt när vi klädde granen för vi barn ville ha kvar den fina stämningen som var när mamma och pappa drack glögg.

När jag blev lite äldre brukade mina föräldrar slåss och min mamma var den starka och slog ner pappa så han hamnade på sjukhus ett par gånger. De brukade stänga in sej i sovrummet och mina större syskon tittade i nyckelhålet. Jag som hörde bara hur de skrek bär med mej orokänsla när någon skriker hos grannen eller nära inpå mej, det är en av ärren jag har fått från min barndom.

Jag fick ingen hjälp då jag var sjuk i migrän. All elakheter i hemmet gjorde att jag hade migrän minst 2 gånger i veckan speciellt när vi skulle simma. Jag hade blivit skrämd av vatten och min brors lek att lägga en kudde över mitt ansikte när jag sov och trycka till tills jag blev medvetslös  gjorde att jag var rädd för vatten då vatten kan täcka över ansiktet.

Jag litade inte på mamma och vatten för en gång hade hon tagit ut mej i vatten och hållt för mina armar och dykt med mej i famnen och jag fick panik när vattnet kom in i mun och näsa.

Min mamma hade ingen förståelse för rädslor och smärta. Jag var panisk när min mamma badade mej och tvättade håret i badkaret, det var rena våldet.

Om jag gjorde mej illa och grät sa hon bara " gråt inte, det har ju redan skett " ingen kram eller tröstande ord.

Utsatt för våld av alla i hemmet så förstördes min mage då ett enda ljud från magen kunde leda till uppmärksamhet på min person och våld.

Jag fick förstoppning av rädsla och min mamma brukade stoppa in tvål rester som hon sparade för att tvätta skinnhandskar med. Tvålen sved jätte mycket då jag hade små sår i tarmen och en dag tog mamma med mej till Doktorn så Doktorn fick plocka ur bajs och fast jag var bara ett barn kommer jag ihåg hur generad jag var.

Min mamma hade mej som Munchausen by proxy som menas :

Münchhausen by proxy innebär att personen i fråga inte själv utger sig för att vara sjuk, utan i stället spelar rollen som ombud och räddare för en annan person, som gjorts sjuk. Det är vanligen en förälder som använder ett eget barn som sjukdomsbärare och som ofta tillfogar barnet den skada som behövs för att det ska fortsätta att vara sjukt

Min mamma gick till Läkare för hon hade svårt att leva med en man som var alkholiserad och 3 små barn som hon fick ta hand om och sen måste hon behålla den perfekta bilden av vår familj, vi hamnade mer och mer i en hemlighet ingen fick veta om.

Där vi bodde i Västervik tills jag var 6 år fanns det ett lager i källaren där det lagrades tidningar och böcker som kom med båtarna. Vi bodde på Varvsgatan så vårat  hus låg nära hamnen.

Mina elaka syskon brukade reta mannen som arbetade på lagret. Vi trodde han bodde där och alltid var där så vi var inte rädda för han så mina syskon skrek "himla Axel Hansson" och han brukade komma till fönstret och vifta med sina armar åt oss.

Men en dag så hade mina syskon knuffat mej i gräset och de slog mej med stora käppar de hade hittat. Då kommer plötsligen Axel Hansson springande över till gräset men jag var så illa slagen så jag kunde inte resa mej och springa undan för jag trodde han skulle vara arg på mej  men har minnesbilden hur han kom nära och hoppade över mej.

Axel Hansson kom till mej år 2000 när Jesus Kristus stod i mitt vardagsrum. Axel Hansson såg jag inte men jag hörde hans röst och han frågade mej om jag kunde förlåta honom för att han inte berättade för någon om hur mina syskon slog mej.

Det gjorde att jag förstod att GUD inte tycker om att vi inte gör nåt om vi ser nån i nöd. Axel räddade mej kanske från att bli dödad men han stoppade inte våldet jag var utsatt för utan han gjorde att det fortsatte. Hade han ringt Polisen hade jag kanske kommit till ett annat bättre hem.

När han kom som ande grät han ångerfyllt och frågade mej om jag kunde förlåta mej och det gjorde jag. I mötet år 2000 kom 4 andar till mej och frågade mej om jag kunde förlåta dom och jag förstår att Jesus Kristus sände ner dessa för att få hjälp av mej att inte hamna i helvetet utan om jag kunde förlåta dom så skulle GUD också förlåta dem.

När vi var hos min faster i Stockholm skötte sej min pappa och vi hade en vanlig familje-idyll.

Jag hade också en Moster i Stockholm. Jag var nog lite yngre än på fotot när vi besökte min Mosters familj och där drack de mycket sprit. Min pappa fick fylldoja att gå med sina barn till Gröna Lund ( nöjesfält ) men han ville gå på Tyrolen ( en bar ) och sa till oss att vänta på honom på en soffbänk utanför. Vi väntade och väntade. Regnet började falla och sommarkläda som vi var så börjadde det bli kallt när vi satt där genomblöta. 

Vår pappa kom ut och vi såg han men min syster sa att vi skulle vara tysta och inte ropa på han för han hade druckit bort att han hade barn med sej till Gröna Lund och min syster såg att det var inte tryggt att gå med vår pappa.

När Gröna Lund stängde så ringde de Polisen och vi fick åka till Polis-stationen och dricka varm choklad men det var svårt att veta var våra föräldrar var då vi inte bodde där.

Polisen trodde nog inte först på min syster då min Moster bodde i villa i ett rikt område för så gjorde inte rika familjer men till slut ringde de när min syster höll fast vid att min Moster hade Trossö till efternamn.

Min mamma sa inget om sina beskymmer när inte barnen kom hem och bara hennes make. 

Thinking to make a suicide ? VISIT THIS LINK

Swedish website

Min bror såg hur mina föräldrar höll på med våra kroppar så han blev intresserad av mej sexuellt. Jag började få bröst vid 12 år och han var fyllda 14 år. Min bror trodde jag skulle bli hans sexpartner då min syster inte längre var hemma så mycket. Mina föräldrar hade skiljt sej och min mamma hade sitt cafe och gick hemifrån tidigt på morgonen och jag skulle sköta om min bror på morgonen och det blev alltid en strid då han ville ha sex.

Sista tiden som mina föräldrar var gifta var mycket bråk i hemmet. Vi ringde Polisen som kom och hämtade pappa men han visade bara fram sitt visitkort och titel till Polisen och då släppte de han och innan han kom hem igen hade han varit på krogen och druckiigt ännu mer. Precis när vi hade slappnat av hemma så kom han igen, ännu fullare och bråkigare.

Jag brukade säja till mamma att låsa in mej i ett rum och sen låg jag under madrassen i sängen så jag inte skulle höra min pappa. Det var i min systers rum och pappa bara trodde att min syster hade låst dörren för ingen skulle komma in i hennes rum. 

Hela mitt liv ända tills GUD kom till mej i mitt hem så hade jag inget mål i livet. När man frågade mej vad jag ville bli i livet så svarade jag "jag vet inte "

Som barn hade jag en vision från GUD att jag skulle vara i en stor tjock bok som ett lexikon. Jag var mycket andlig som barn och längtaade bara hem till GUD.

Min pappa som var uppfostrad religiös tog oss barn till en Missionkyrka i Nyköping och älskade att vara där men min pappa orkade inte prioritera kyrkan framför spriten och i Eskilstuna tog han med mej som endast var intresserad av att veta mer om GUD tog han med mej till Frälsningsarmen. Men i Frälsnigsarmen var det lika som hemma för en del ledare var alkoholister men slutet kom med Frälsningsarmen när de började att låta popband spela i kyrkan då gick jag ur även om jag älskade pop-musik utanför kyrkan men i kyrkan skulle det vara den gamla musiken.

När jag var barn frågade jag många djupa frågor till Prästen men han kunde inte svara på dom utan rufsade til mitt hår och sa " Herrens vägar är outgrundliga " Jag hatade svaret jag fick.

En fråga jag hade var varför GUD har så många namn men idag vet jag svaret för min mamma kom tillbaka från himlen och sa till mej att det fanns många mindre Gudar i himmlen och jag har sett några av dom nu runt mej.

---> Det är som mycket är emot att jag skriver min bok här, Min dator krashade och i corona tiden så får jag inte gå ut utan jag fick göra iordning en gammal dator som inte fungerar alla gånger. Jag flyttade strax innan corona kom och kan nu inte gå ut med flyttlådor så att hemmet blir den där mysiga skrivar-lyan som jag planerade på att ha.

Min son stöngde plötsligen ut mej från sitt liv och jag får inte träffa mina barnbarn. Jag håller på att strida med min egen son för att fä rätt att träffa mina barnbarn.

Men jag tuggar på med boken i corona-tiden utan att ha nån hjälp.

HELANDEN

GUDS GÅVA