HELANDEN

HELANDE - GUDS GÅVA

Jag var 16 år den första gången jag minns att jag fick höra att jag skulle lägga händer på någon för att hela.

Kanske hade jag gjort det när jag var yngre men när jag var 16 år är vad jag minns helt klart.


Jag arbetade efter skolan som barnflicka ( 1969 ) och denna dag skulle jag ta med ett barn till Eskilstuna sjukhus och på barnavdelningen.


En sjuksköterska kom och mötte oss i korridoren och jag hörde en flicka i ett rum där dörren stod öppen att hon upprepade " God dag, adjö " hela tiden och sjuksköterskan såg mitt förvånade ansikte och sa att jag inte skulle vara rädd för flickan för att hon hela tiden sa " God dag, adjö " hela tiden för hon kunde inte gå och komma ut till mej.


Hon tog flickan jag kom med till Läkarens rum och jag fick sitta i väntrummet som var på samma plats där rummet var med den förlamade flickan.


Jag var helt ensam i väntrummet. Jag hade bara suttit en kort stund då jag hörde flickan säja till mej " Kom in till mej ". Jag tänkte inte på att flickan inte kunde prata. 


Jag gick in till flickan och satte mej bredvid henne där hon satt med benen utanför sängkanten. Jag satt på hennes vänstra sida.


Hon berättade att hon hade varit med om en bilolycka och att hennes föräldrar hade dött. " Nu är jag ensam i hela världen " sa on med en ledsen röst.


Hon tog min hand och la den på sitt vänstra sida av huvudet och jag kände att det fanns inget skallben där utan det var bara mjukt. 


Jag visste inte att jag hade helande i mej vid denna tidpunkt och visste inget om att lägga händer på någon men det var vad jag gjorde utan att be och sen dess har jag inte sagt en bön då jag visste att helandet kom inne ifrån mej och att jag hade fått gåvan då GUD väckte upp mej när jag som litet barn blev mördad.


Jag gick ut från rummet då jag hörde att nåt hände i korridoren och det var sjuksköterskan som kom ut med barnet i handen och några papper i den andra handen.


På vägen i korridoren så började sjuksköterskan skrika och vifta med armarna så de papper hon hade i handen flög i luften och hon skrek att det inte var möjligt och att det hade hänt ett mirakel.


Jag vände mej om och tittade bakom mej och då fick jag se den förlamade flickan komma gående bakom mej utan att säja sina upprepande ord.


Alla folk i sina rum kom utspringande när de hörde sjuksköterskan skrika men jag tog bara barnet i handen och gick ut från sjukhuset. Ingen brydde sej om oss för alla var omkring den gående förlamande flickan.


Jag tänkte inte mer på vad som hände och glömde nästan bort detta tills jag kom till USA och år 2001 så var jag i Daytona Beach i Florida, 32 år senare.


Jag vet idag att jag hade kontakt med GUD och gjorde helanden utan att jag tänkte på det.


Särskilt minns jag när jag arbetade på ett boende för handikappade som bodde i egna lägenheter. Det var 1987 och jag gick på Universitet men arbetade under sommarlovet då min man inte stöttade mej så jag kunde vara hemma under sommaren även om vår dotter var 2 år och min son 12.


Det var jag som köpte maten och allt inom hemmet. Han betalade räkningarna på huset och bilen.

Jag vet att det var ojämt fördelat eftersom han tjänade 3 gånger mer pengar än mej.


Jag hade 1 timma att åka med bussen till Växjö, Småland och 1 timma tillbaka hem. Det var tröttsamt men jag var ung och orkade. Ibland hade jag föreläsningar att gå på och det hände att jag somnade på dom då de var efter jobbet på kvällen och jag arbetade full tid.








TILLBAKA TILL BOKEN












Eva Virginius 2020 Start 30 Mars